Ca fem kilometer in i storskogen hittar man det här vindskyddet. Det ligger vid en liten tjärn som heter Gluggtjärn, och precis här brukar jag och skogens alla väsen träffas när morgonsolen tittar upp vid horisonten.
Ibland plaskar det nere vid vattnet en bit längre bort, och då vet jag att det är älgkon som går där med sina två kalvar. Jo oftast har hon två kalvar, och jag tror att hon har vant sig vid att jag sitter där vid vindskyddet för hon bryr sig aldrig.
Bävrarna är skyggare. Dom har sin hydda strax bredvid där älgkon går ner till vattnet, men dom ser jag aldrig vid den här tiden, då måste jag gå ut på kvällen och gärna lite senare dessutom.
Den här platsen är som en oas för mig. Här får jag garanterat sitta helt för mig själv för det är inte många som orkar bemöda sig med att gå den långa vägen hit. Här kan jag sitta och lyssna på korpen, duvhöken eller orrarna på vintern. En apelsin hör alltid till och har jag tur kan jag dessutom få se spåren efter något utav lodjuren som rör sig i markerna. Den här tiden på vintern blir det ofta en kaffetår vid öppen eld som håller mig sällskap, tillsammans med hunden förstås.
Ett ställe där min själ samarbetar med alla mina andra sinnen..
-----------------------------------------