Tuvans fina vinterbild

Ca fem kilometer in i storskogen hittar man det här vindskyddet. Det ligger vid en liten tjärn som heter Gluggtjärn, och precis här brukar jag och skogens alla väsen träffas när morgonsolen tittar upp vid horisonten.

Ibland plaskar det nere vid vattnet en bit längre bort, och då vet jag att det är älgkon som går där med sina två kalvar. Jo oftast har hon två kalvar, och jag tror att hon har vant sig vid att jag sitter där vid vindskyddet för hon bryr sig aldrig.

Bävrarna är skyggare. Dom har sin hydda strax bredvid där älgkon går ner till vattnet, men dom ser jag aldrig vid den här tiden, då måste jag gå ut på kvällen och gärna lite senare dessutom.

Den här platsen är som en oas för mig. Här får jag garanterat sitta helt för mig själv för det är inte många som orkar bemöda sig med att gå den långa vägen hit. Här kan jag sitta och lyssna på korpen, duvhöken eller orrarna på vintern. En apelsin hör alltid till och har jag tur kan jag dessutom få se spåren efter något utav lodjuren som rör sig i markerna. Den här tiden på vintern blir det ofta en kaffetår vid öppen eld som håller mig sällskap, tillsammans med hunden förstås.

Ett ställe där min själ samarbetar med alla mina andra sinnen..

-----------------------------------------

Vilken fin text till bilden! Men kanske bifoga bilden?

Tack Johanna, jag är nog lite trött i mössan  Den var med på förstasidan och sen tänkte jag inte längre

Oj, det såg jag inte ens att den var med där...Nackdelen när man kommer från en annan sajt och bara klickar på en tråd som varit aktiv. Man ser ju inte framsidan utan hamnar direkt i trådarna.

Hm. Så det växer en apelsin där varje gång du kommer, Tuvan? Också på vintern? Måste säkert vara en magisk plats. Annars känner jag igen stämningen och inställningen från "min" plats i skogen. Ett sånt där svåråtkomligt ställe, dit folk oftast inte tar sig men där "de osynliga" bor.Har dock inte hittat någon apelsin där.

Bilden blev ännu finare, nu då man fått den fina berättelsen till!

Nej, du har missuppfattat det hela Tride! Apelsinen hör till utrustningen, ungefär som stavarna du vet..  men allting är ju relativt..

Jag kan när som helst och var jag än befinner mig, ta fram känslan jag har när jag sitter här vid tjärnen. Den är magisk på nå sätt, och ett sånt där ställe som alla borde få ha för att återvända till när man behöver tanka energi.

Härligt att ha ett sånt ställe att gå till där man får vara i fred o tänka.

Aha! Apelsinstavar. Ja, för på det ställe jag tänker på finns det mest grankottar och ekollon.

#8 Ja Johanna, det är jätteskönt att få lämna vadagen en stund och bara få vara.

#9 Grankottar kan jag ställa upp på, dom finns i överflöd, men ekollon njaaa, eken trivs inte så bra här uppe men det finns några odlade exemplar i trädgårdarna förstås..

Är det där ditt favvoställe Tride? Vilken jättefin plats! Där uppe kan du sitta och studera världen, eller hur? Och ofta blir man väldigt klartänkt på såna ställen. Jag har ett liknande ställe hög uppe på ett berg, med två - ja just det - två tjärnar som ligger bredvid varandra nedanför.

Vilken härlig bild och trollbindande historia...tack till er

#11 Din tur nu Jeremina! Du bor så vackert till så du kan säkert berätta många historier om naturen som omger dig..?

Ny signatur har du skaffat också - ego est på latin. Me like!

Jeremina, Aum - alltså det kända sanskrit-mantrat - kan översättas "jag är."

Här en bild på tjärnen från lägre nivå. till vänster syns klippan. Hit kommer jag int längre, eftersom det är en fysisk utmaning att ta sig hit, genom snår, tjärr och oländig terräng. Men, som du skriver, Tuvan, om din plats, hit kan jag komma var jag än befinner mig. Dessutom bor jag nära en skog med många andra härliga platser, bergsknallar och tjärnar. Nuförtiden håller jag mig gärna till upptrampade stigar eller åtminstone i närheten av dem.

Vilka vackra platser ni har runt omkring er!! Jag har bott i samhället i 8 1/2 år men inte riktigt hittat "mitt" ställe här än. Som barn bodde jag i en liten by med skogen runt omkring och det bästa jag visste var att ta cykeln och bara köra ut nånstans och sätta mig på en sten .. eller stock...Får ut och leta på allvar i sommar =)

Tuva. Har du läst Walden Pound / Skogsliv vid Walden, av Henry David Thoreau? Jag får lite samma känsla av din beskrivning. Underbart.

Här är en plats som jag tycker om...kära Donau...endast några hundra meter från mitt hem. Det finns ett härligt lugn där, och det är så lummigt och grönt på somrarna.Jag sätter mig i skuggan o tittar på floden som långsamt strömmar förbi...mmmm

#16 Den här bilden kan jag stanna länge i, särskilt nu när snön och blåsten drar förbi utanför fönstret..=)

Verkligen fin bild.

Längtar jag mig sjuk efter sol o värme när jag ser din bild szirius, så härligt det ser ut

Din plats Tride, ser trollsk ut så jag förstår att du gärna "återvänder" dit.

De flesta av oss verkar trivas bäst i närheten av vatten, vad kan vi förstå av det?

En av mina favoritplatser, går gärna där timma efter timma och helt ostörd

När jag mediterar har jag ett eget "mentalt rum". Det ser nästan ut som ditt vindskydd! Där känner jag mig lugn och harmonisk!

En hälsning från sommaren. Nu åker de skridskor här. Min son o sonson på bilden.

#19 vatten = känslor, så vi är väl känslomänniskor de flesta av oss kanske ?

De flesta människor trivs vid vatten. bostäder vid vatten anses nog av de flesta vara mer attraktiva än de som ligger långt från vatten. "Sjönära", "Havsutsikt" osv. Vatten är grundläggande för vår extisten. Du överlever längre utan fast föda än utan vatten, tex.

#21 Härligt!

Jag skulle inte våga bo nära vatten...det är fint men jag är rädd för det och vatten med is på ska vi inte tala om...Jag får såna panikidéer om att hamna i vattnet under isen...Men jag trivs bra på öar, när jag väl kommit dit...

Jag håller med. Trivs bra i "skogen" och vid vatten, men det är skönt att inte bo för nära vattnet. Det beror nog på att jag är en "skogsperson".

jag har gärna både och - skog och vatten!