Undrar om jag inte har någon liknande ligger i nån låda i garaget (jo, jag har en o annan låda kvar att gå igenom )

Du får ställa undan den ett år och sen titta på den igen och se om den fortfarande vill vara kvar

Den har stått undan! Nu ställde jag den i fönstret, försedd med skärm. Kanske det var det den ville? Bli sedd? Även tingen har en själ . . .

Kanske för att du känner av allt arbete någon har lagt ner på den? Någon har ju gjort det. Stått där vid svarven och jobbat jättehårt för att få dom där mjuka formerna på den - och det är inte lätt att svarva minsann!  Jag tycker också att lampfoten har nåt speciellt, den är vacker och ett typiskt gammalt hantverk. Jga tycker att du gjorde helt rätt i att klä den i lampskärm och ställa den i fönstret. Men hur går det med kontakten? Passar den till våra nya jordade vägguttag, eller har du bytt ut den? Den är i alla fall så vacker!

Det går inte alls med kontakten. Dvs den fungerar över huvud taget inte som lampa. Men det är sant att jag har en känsla av personen som gjort den, en gång för länge sedan. Vem? Ingen aning. Någon som finns kvar där i de runda formerna, som fortfarande känns levande. Känns nästan som en skyddsande. Så nu får den stå där i fönstret o titta, och de som går förbi får titta tillbaka.

Det låter som en bra lösning tycker jag. Att ge lampfoten den "respekt" man känner att den är värd. Har du prövat att "känna efter" vem som kan gömma sig bakom hantverket? Blunda och låt bilderna komma till dig bara, försök inte att påverka vad som skall komma, uten tänk dig bilderna som lätta moln en sommardag, som svävar förbi dig - samtidigt som du bara iakttar.  Då kan du få en uppfattning om vem som gjort den fina lampfoten.

Går det inte att ta bort hela el-grejen och ha den som en vanlig ljusstake för stearinljus? Den blir ju jättesnygg så!

#6 Jo. Har tänkt på saken. Skall pröva.

#5 Det är just det jag har. Framför allt känner jag att den här lampfoten var väldigt viktig att tillverka för den som gjorde det. Någons själ ligger där. Sånt slänger man bara inte.

Den "liknar" också min egen farfar, så nu har jag lagt en grej över skärmen som kommer från farfars hem. Ett broderi, som han mycket väl själv kan ha gjort, för han var sån. Såna där kopplingar bakåt som blir desto viktigare i vår pryl-värld, där köp slit släng kan vara en alltför frestande livsstil.

Också ett jättebra tips Hoppis. Jga har en ljusstake som ser ut på det sättet, en som jag fick av en f d pojkväns far som hade svarvat den - jättefin, och den har sin givna plats på spiselhyllan vid jul.

#7 Mmm, visst är det så. Har ni tänkt på dom här insamlingarna man har på våren för grovsopor? Ibland så får jag lust att smyga mig ut på natten och ta tillbaka en del av de saker som folk har slängt. Verkar som man inte sätter nåt värde på det man har köpt längre. Man vårdar det inte som man gjorde förr i världen, då man inte hade råd att ersätta allt som man "tröttnat på". Bara att köpa nytt istället, och då är det strunt samma hur man vårdar sina saker. Inte konstigt att vi har såna sopberg egentligen..