Bra inlägg och jag tror du slagit huvudet på spiken.

Just detta med att kunna vara ensam med sig själv är för mig viktigt och jag gillar inte heller för mycket saker runt mig.

Vet du, det här inlägget skulle jag vilja se inne på Alternativ Behandling också för det passar lika bra där

Tomheten är jag inte rädd för, den är också en del av mig själv, men "fullheten" får det att gå kalla kårar utmed ryggraden. Jag menra alltså "stök", men jag förstår vad du menar. Det kan ligga mycket i det du säger - många blir nog rastlösa av att det ser "tomt ut", speciellt gäller det kanske dom som lever ensamma..?

Så sant..Ofta ser jag hemma hos andra att det belamras med en massa "bra att ha" på bord och bänkar. På mig kliar det nästan i fingrarna. Jag är noga med var sak på sin plats. Om jag stökar till det så vet jag ju i allafall var saker hör hemma. Detta verkar inte vara fallet hos alla. De flyttar saker tillfälligt till olika platser för de råkar vara i vägen. Min svägerska är ett sådant exempel, noll koll. Där ligger saker överallt - i vägen. Högar vid datorn på bordet och vid sängen, hallen ska vi inte tala om. Hon trivs inte i sitt hem, men vet inte hur hon ska göra. När hon ska göra fint så flyttas saker runt i alla rum och fram med fina duken och stakarna. Dessa står sedan i vägen när vardagen tar vid igen. Vi har hjälpts åt flera gånger hon och jag. Ordnat med pärmar och lådor, röjt och sorterat. på nolltid är det likadant igen. ja, detta kom visst från ämnet. Men det är nog oftare så att saker tar över än att människor funderar på vilka behov de har.

Jag har haft mycket funderingar på saker… Jag har rätt mycket grejer och har alltid tänkt att det är för att jag är så kreativ… Men undrar om  det inte är för att döva nåt annat? Jag har rätt jobbigt just nu - håller på och försöker gå ner i vikt - och märker att det är rätt mycket ångest jag dövar med mat… Och jag tror att det är likadant med tomheten - att man dövar viss ångest med saker… Om man bara åker till IKEA och köper de där sakerna så mår man bättre, osv…

Skulle vilja vara som #3 Papan - att jag hade ordning på mina grejer. Och det är inte så att jag har jättestökigt, men jag tror att tomheten är ett av mina problem. Och nu när jag börjat gå ner i vikt - så mår jag dåligt… Det är en resa att göra - både med vikt och saker för mig…

Tack för att ni förstår och kommenterar!

#4 det krävs MOD att våga syna sig själv och sina underliggande orsaker till varför man gör som man gör - så all heder till dig för ditt mod! Vi är nog väldigt lika allesammans i botten, vi hittar bara olika sätt att döva de jobbiga känslorna med…

Rädd för ensamheten är nog de flesta…ändå är det bara i ensamheten vi kan finna oss själva…så kanske är det vad vi är rädda för egentligen - att möta oss själva?

Jag gillar ordspråket : 

 tomhet ….är att göra sig redo att fyllas på nytt.

Jag tycker det är skönt att rensa o slänga saker. Känns bättre ju mer jag blir av med.

Jag har slängt lite mer igen idag… Håller på och förändras med andra ord!

Många kanske känner så men inte jag för jag tycker att det är så skönt när jag rensat och kastat för då kan jag sätta mig ner och andas lugnt och bara må bra!

Mitt mål är nu att rensa bort så mycket som möjligt. Jag vill ha ett lättstädat hem, med få saker som står framme. Detta är nog en förutsättning för att jag ska orka jobba heltid fr.o.m. november -10. 

Ensamheten har jag inget problem med, trivs bra i mitt eget sällskap och söker mig t.ex. till "Röda Korset" då jag vill vara social.

Orsaken till att jag och min dotter samlat på oss så mycket saker är nog själva "skattjakten". Att jaga fynd på loppis och "Röda Korset" och sedan titta på "bytet" då vi kommer hem.

Men nu har vi blivit mer kräsna med vad vi drar med oss hem. Är helt enkelt tvungna det!

Min sambo är en riktig samlare, var han än befinner sig så står det grejer överallt. Det är svårt att leva ihop med en sån person då man är raka motsatsen själv. Jag har inte mycket grejer och har aldrig haft - det är bara nu när allt står kvar i huset efter mina släktingar som bott här tidigare. Dessutom jättegamla saker som ingen frågar efter längre. Jag vill ju inte slänga dom..

Finns det inte andra släktingar som vill ha dessa saker (ifall du vill ha dem kvar i släkten)?Och,om nu ingen annan vill ha dem kan du fråga dig om du vill det..och utifrån svaret vet du vad du ska göra!

Hur går det Sajo? Allt fortfarande bra?

När jag gick på feng shui kurs så hade en av deltagarna samma bekymmer som du Tuvan. Många fina stora pjäser som hon inte hade hjärta att göra sig av med. Hon sade att de en gång betytt mycket för hennes farmor (?) och att de fått spara ihop till dessa fina saker mm mm. Att det på den tiden var en stor sak att få råd att äga dessa möbler.  Jag kan verkligen förstå hennes tankegång MEN, jag har ju svårt att tro att om hennes farmor visste att hennes fina möbler skulle bli hennes barnbarns dåliga samvete så hade hon nog skänkt/sålt grejerna själv. Det är ju ganska bad feng shui att ha saker man inte själv vill ha.

Sedan finns det många som menar att gamla ekmöbler bl.a. ska man inte måla om, det är en rent tabu enligt dessa. Jag kan ju förstå att de kanske förlorar sitt värde för en samlare. jag tycker tvärtom att om jag skulle välja emellan att göra mig av med en möbel eller göra om den, så hade jag målat i valfri kulör. Faster Anna lämnade till mig en stor gungstol. Verkligen SKITFUL!! men efter ommålning och fin dyna så står den sig riktigt bra hemma. Denna hade jag inte hjärta att göra mig av med då jag vet att flera medlemmar i släkten blivit ammade där. den ger mig väldgt god feng shui

*10 oj, vad du gör det bra som klarar av att leva med en samlare.Jag behöver verkligen ordning för att kunna må bra och känna att energin flödar lätt. Själv blir jag tokig ibland på att jag har nån som det tar MÅNADER för att göra en enkel sak, och inte kan plocka undan ens en kaffekopp efter sig - men så mkt mer än så drar han faktiskt inte fram.

Däremot kan man ju undra när de döda grenarna ute kommer bli nersågade…år 2015 är min gissning….

Härlig inspiration för mera röj idag :)

Ibland tror jag att de som har det riktigt rörigt kan jämföras med personer som inte blir 100% klara med diverse projekt, renoveringar, handarbeten etc. Om man blir helt klar så måste man ju stå för hur det blev, men finns det fortfarande lite att göra kan kan "skylla på" att det inte är helt klart än…

Jag längtar verkligen till ett hem där vi inte har mer saker än vi behöver, men så länge det är jag mot 3 vuxna karlar (gubben och 2 grabbar 20 och 22) är det inte så lätt… Men jag har lärt mig att "inte se" det jag inte själv är berörd av.
Här i datorrummet, som nästan bara jag använder nu för tiden, är det högar av papper, mm men jag stänger av.
Gubben har nu en bärbar dator som han köpte eftersom denna stationära är så seg.
Häromdagen skulle han formatera om den, men det lyckades inte och han vet inte varför. Så då släpper han det.

Nu ska jag snart börja rensa mer i köket. I går tvättade jag fönstren och hängde upp de nya gardinerna och nu ska kylskåpet rensas, tidningar, papper etc iväg till återvinning osv.

Hoppas ni alla får en fin påskafton!

Ja Gitsan. Har man svårt att slänga saker är kylskåpet ett bra ställe att börja. Det är bara att läsa "Bäst före datum" på varorna och sedan slänga allt som har gått ut. Vad står det t.ex. för datum på din kinesiska soya och Tabasco?

Conquest; om jag bara kunde hitta info om bästdatum på de flaskorna skulle det ju underlätta… men soya använder jag ofta. Däremot har nog tabascon sett bättre dagar

Min fru och jag har varift gift ganska länge. Vi är på Tabasco nr. 3.

#17 Ha ha..  Dags att rensa i kylskåpet kanske..? 

Och jag får ingen ordning på karln! Plockar varenda dag, men nästa är det fullt med prylar framme igen. Stallet ser hemskt ut sen han började sköta hästarna, och jag försöker berätta för honom att även djur mår bättre av en ren o trivsam miljö..  är det så tro? Men det borde det väl vara..? Jag får städa de dagar jag ansvarar för stallet istället, men det räcker med att han tar en enda dag så syns nästan inget av det jag gjort. Varför är det så? Hur kan en del människor blunda när det ser stökigt och skräpigt ut?

ja du Tuvan. Jag skulle blivit halvgalen. min karl körde med falsk marknadsföring då vi först träffades. ordning och reda och lagade middag mm. Det slutade han med succesivt och när jag var mammaledig i omgångar så var det ju mest jag som skötte allt. När jag började jobba och upptäckte hur galet vi hade det med jämlikheten och ordningen så var det en jobbig tid. Även jag fick dra ned på kraven. Allt hinns ju inte med 3 ungar och heltidsjobb. Men vi blev två som drog lasset ialla fall.

Nu har jag en paroll "jag uppfostrar inga mansgrisar" Vi har en gemensam strorstädningsdag i månaden och alla har olika sysslor, varsin matdag och var sak på sin plats - deras egna rum struntar jag oftast i. Mellanynglet är en fena i köket och vi ser alla fram emot hans matdagar.

Hur du ska få din karl att förstå att kompromisser är en finurlig sak för harmonin i en relation det vetesjutton. det är ju inte alltid så att sko storleken stämmer

*19 det låter bra, det.För faktiskt är det sant, att mansgrisar har de oftast blivit " uppfostrade till" genom att ha mammor, och senare fruar som plockar undan efter dem.

Jag är ganska sträng med lillkillen här hemma.Han ska minsann lära sig laga mat o städa o tvätta.

ja, det vill ju till att inte våra söner blir mangrisar och ena typer som äkta män. Det kan ju tyckas ganska självklart i dagsläget, men jag blir lika förb.. varenda gång en kompis tycker att jag kör regemente här hemma. Men sedan kan de sitta och beklaga sig att ungarna gör/kan inte det eller det…En del tror ju att deras barn plötsligt bara ska lära sig då de flyttar hemifrån. Mycket underligt. Man gör inte barnen en tjänst genom att låta dem få sin vilja fram eller få allt de pekar på. Nu för tiden tycks ungar bara ha koll på vilka deras rättigheter är och helt glömt att det finns skyldigheter oxå. Ja jäklar nu kom jag igång. Bäst jag slutar innan bitchen i mig riktigt tar över

Vi har 4 barn. När de bodde hemma hade de var sin matdag. Allt eftersom de flyttade hemifrån hade kvarvarande barn kanske 2 matdagar. Det är inte så svårt om man sätter det i system tidigt.

Älsta son körde in ved i pannrummet på vintern och klippade gräs om sommaren för sina fickpengar.

Inga barn hemma nu. Pengar över till värmepump och åkgräsklippare, haha;)

Måste putta denna tråd också, då jag känner att det är lite av min akilleshäl.

Kanske någon annan som känner igen sig också?

Man kan faktiskt bli lite deppig när man precis gjort en stor -röjning. Det beror på att energierna inte landat, man har inte vant sig vid hur det känns av det som uppstår. Tomheten ja, den kan göra en rastlös - men då är det viktigt att VÅGA stanna upp och känna på den.

Att känna tomhet är att göra sig redo att fyllas på nytt.

Så det gäller att vara vaksam på vad man vill fylla den med